En gnutta socker

Gröten har utan skäl fått en dåligt rykte. Kanske för att det ses som billigmansmat, kanske för att den till utseendet ser lite tjaskig ut eller kanske för att vi sällan lägger ner mer tid är 60 sekunder i en mikro på smakupplevelsen. Som ett exempel kan nämnas en vän till mig som sa vid ett tillfälle att hon inte gillar gröt. "Say what?!". Man kan inte dra alla grötar över en kamm liksom!

Gröt är utan tvekan en av världens mest underskattade förekomster som går att göra oändligt mycket med. Det är så mycket mer än halvkall havregrynsgröt. Tomtegröt med kanel är en klassiker. Mannagrynsgröt med blåbärssylt är verkligen mumma. Klappgröten har vi också, alltså där mannagryn vispas med bär - det är ljuvligt. Hur kan man då komma och dra klumpa ihop konceptet gröt till en och samma sak?

Vardagsvarianten för min del är havregrynsgröt som blandas med rågflingor, hackat äpple, linfrön och massor med kanel. Ibland vill jag dock lyxa till det. Denna gång blev det skivad banan med en nöt och russinblanding som jag plockade ihop bland naturgodiset. Självklart toppat med kanel. Gott, enkelt, billigt och nyttigt värre!