Kvinnors kroppar är under ständig, allmän utvärdering. Är en inte för tjock och slapp är en annan för spinkig och utan former. Oavsett vad matas vi kvinnor med en verklighet från barnsben - vi duger aldrig som vi är.
 
Våra kroppar är inte våra egna att rå om. Enligt dagens samhälle är det inte min sak hur jag ser ut. Nej, de är till allmän beskådning och jämförelse. Ta den här rubriken till exempel från veckans Nu. Jag menar, vad är det här?! Ärligt?! Så. Sjukt. Smaklöst.
 
 
Jag kommer ihåg när jag var liten och läste i Veckorevyn om olika sätt att "mäta" kroppen. Om du kunde lägga en penna under bröstet hade du per definition hängbröst. Om dina lår tog i varandra när du stod med fötterna ihop på golvet hade du för feta lår. Små, enkla test, och då visste du. Och visst testade jag. Jag ser framför mig hur jag och min bästis står, 11 år gamla, och betar igenom test efter test. Det är helt uppåt väggarna. 
 
Det här finns överallt och det lever kvar och sprider sig i alla åldrar. Det finns på reklamskyltarna på busskuren, på TV och tidningar. Hur gärna vi än vill dölja det så finns även här, mitt i vår älskade bloggvärld, där vi mäter, jämför att värdesätter oss själva i förhållande till andras kroppar och prestationer. Bloggarna ger oss mycket positivt men då och då når de också till de där känsliga frågorna i magen.
 
Jag längtar till den dag då alla, han hon och hen, äger rätten till sina egna, hälsosamma kropp och bär upp den med stolthet och styrka. Våga, vägra vara missnöjd.
 
 
Därefter har eftermiddagen bara fortsatt att leverera. Solig lunch på min nybyggda balkong och ett långfika med vännen O på en uteservering och bara ett "ah, jag livet är gött!".
 
 
Som pricken över i:et har jag och A nu laddat för en myskväll hemma med god mat, vin, lite ostar och partiledardebatt. Visste du förresten att hårdostar räknas som laktosfria? Jiho för oss känsliga magar men som älskar gourmetostar! Det tillsammans med ett av mina favoritviner. Mmm.
 
Hur har din helg varit?
 
 
 
 
En härlig valborgshelg lider mot sitt slut. Som tidigare år har vi firat tillsammans med ena bror, min syster och deras respektive samt barn. Det blev en cykeltur till lekparken, grillpremiär med färsk lax, den årliga valborgsmatchen i fotboll ute på gräset, vin framför eldstaden och massor av annat gött. Och som alltid med min familj - myspys och gapskratt blandas med allvarliga samtalsämnen, allt under full fräs. Tack kära familj för allt ni ger mig!
 
 
Såhär på första maj bjuder jag på en bild på söndagens efterrätt. Det var min svärfar som fjäskade lite extra med mig och bjöd på blåbär, hallon och färsk ananas toppat med smetana. Smetana är en "gourmetgrädde" från Arla, och smakar som en mix av creme fraiche och hårdvispad grädde. Ganska fet till innehållet men helt laktosfri. Perfekt som ett syrligt tillbehör till efterrätten. Mmmm! Nu är det vår hörni!
 
"Se hur härligt majsolen ler"
 

Förra veckan lärde jag mig ett nytt begrepp – ”lustprincipen”. Ordet kom ifrån min psykologs mun när vi satt och pratade om vad vi prioriterar i livet*. Enligt henne handlar det om att låta lusten styra prioriteringarna i tillvaron, både i privatlivet och på jobbet. När det hopar sig med arbete och du har möjlighet att välja, ta då det som du känner att du har störst lust att göra. Om du vaknar en morgon och faktiskt inte har ork att gå på den där fikadaten, våga ställ in den.

 

Det här är något som jag vet att jag har svårt att göra. Mina planer har en lätt tendens att gå från något roligt till ett ”körschema”. Men när övergår en rolig aktivitet ett krav? För mig, som ibland är överdrivet produktiv och kontrollfreak, handlar det mycket om att våga släppa på planeringen och istället göra det som faller mig in. Min psykolog menade att det farliga är ofta inte planeringen i sig utan att det blir ett problem när planerna ska fullföljas oavsett humör, väder, pepp och andra händelser som ligger utanför vår kontroll.

 

Idag när jag kom hem från spexhelgen i Umeå kände jag mig glad och inspirerad, men mitt planerade träningspass kändes långt borta. Brist på sömn och alltför lite tid med A de senaste dagarna gjorde att jag istället ville njuta av en skön eftermiddag i solen. Och ja – jag gjorde det, jag lät helt och hållet lusten styra. Passet på SATS bokades av och inte blev det något rensande i förrådet eller helghandlande heller. Istället premiärade vi uteservering, strosade lite i området och slöade hemma. Ett litet steg för mänskligheten, ett rejält kliv för mig.

 Hur är du? Är du impulsiv eller planeringsfreak som jag?

* Varför går då jag hos psykolog? Som några läsare vet har jag länge brottats med en sargad mage länge och det är en symtom på en livsstil i alltför högt tempo. För att komma till rätta med stressen och min överdrivna vilja att alltid prestera max. Varför då dela med mig av en så pass personlig del av mig själv? Jo, för att visa att alla brottas vi med någonting. Ingen är gjord av stål och jag är definitivt inget undantag.

 
Här kommer en hälsning från Umeå. I helgen är jag på jubileumsfirande av min tidigare studentförening Umespexarna. Det har några fantastiska år som student-Sanna hade tillsammans med spexfolket och några av mina absolut bästa minnen kommer just från den tiden. Föreningen bestod av ett 60-tal studenter som årligen satte upp en helsikes föreställning, där jag har stått på scenen och skådespelat, styrt upp i styrelsen och sjunging acapella i sångkvintetten. 
 
Ikväll är ska föreningen fira sitt 25:te år med show och efterföljande bankett. Nu, fem år efter min sista show, är jag på plats igen för att peppa årets spexare, dricka punsch i logen, sjunga studentsånger och åka nostalgitrip.  Jag och mitt team ska få vara studenter igen för en natt och vuxenjuristen och tränings-Sanna ligger långt borta. Vi laddar inför galenskap och en fest som med all sannolikhet kommer barka väntar. Peppen är totalt. 
 
Nu kör vi!
 
 
 Nu är jag tillbaka efter en härlig påskledighet uppe i Umeå. Dagarna har fyllt med familjetid och vila. Det har delats ut påskägg till barnen, ätits lax, ägg och andra godsaker och målats ägg (på bilden ser vi A:s nyckelpiga). Igår tog jag och pappa oss en tur i längdskidspåret, något som jag längtat oerhört mycket efter. Även om min teknik inte satt helt hundra efter tre års uppehåll (!) var föret så pass bra att halvmilen förlöpte snabbt och smidigt. Vi har även hunnit med en tur ut till vår snötäkta stuga för en eftermiddags pimpling. Norrland har verkligen visat sig från sin bästa sida med några plusgrader, vindstilla och strålande vårsol. Magiskt!
 
 
 
Nu är jag tillbaka i verkligheten igen, boostrad med ny energi och pepp inför kommande våren.
Jag hoppas att alla ni också haft en fin påsk!
 
Igår var det fuktionell träning som stod på schemat (läs: hjälpa A:s syster med sambo att flytta från lägenhet till hus). Efter en kort uppvärmning med lådpackning blev det intervallträning med låbärande upp och ner för trappor. Därefter en kort vila i bil för förflyttning från punkt A till punkt B. Därefter fortsatte intervallupplägget med kånkande från bil till hus över isig tomt och till olika våningsplan. Proceduren upprepades två gånger. Den avslutande sträckan fick deltagarna en rejäl utmaning då det var dags att bära säng, bokhyllor och andra tyngre föremål.
 
 
Efter en heldag slog vi oss ner framför den levande elden med hämtmat och skumpa. Det är något visst att hjälpa någon att flytta in i den första villan. Ett speciellt steg i livet som en får vara med att dela. Häftigt!
 
 
 

Igår vaknade jag i ett kallt Stockholm, idag slog jag upp ögonen i den portugisiska byn San Martino. Min pojkväns föräldrar äger ett litet hus här som vi besöker så ofta vi kan. Den här gången är vi här för att fira svärfars jämna födelsedag med en veckas semester.

Började dagen med en tidig morgonpromenad för att väcka kropp och knopp till liv. Rörelserna gick i sakta mak ner till byn, havet och den fantastiska fruktmarknaden. Vädret är soligt och "jag klarar mig utan jacka"-temperatur men med beredskap om snabba väderförändringar. Nu väntar en långfrukost på altanen och en slapp dag.

Trevlig helg på er där hemma!

Grattis alla kvinnor och hela mänskligheten på internationella kvinnodagen! Som kvinna och feminist ser jag det här som en jätteviktig dag. Runt om i världen uppmärksammas denna dag på olika sätt med skilda perspektiv och utgångspunkter. Idag har till exempel jag och min kollega i arbetsplatsens jämställhetsgrupp bjudit på frukost på byrån och snackat jämställdhet i siffror. Det är ett sätt att uppmärksamma dagen och plocka upp jämställdhetafrågorna upp på agendan.

Dagen till ära bär jag självklart mitt favorithalsband som består av två hängen i ett. Mitt rosa kvinnotecken kommer ifrån designhelenaberggren och symbolen med hornen är ifrån She devil. Girl power!

Efter en rörig vecka tar jag helg.
Jag ska snart hämta upp min lillebror på flygbussen som ska mysa här hela helgen.
Som jag längtat!
Här kommer en låt som han och jag alltid lyssnade på när jag var i tonåren och han bara en liten knodd.
Nu är han 18 år, jösses vad tiden går!
 
Trevlig helg på er!
Det har varit en märklig helg. Jag har varit full av röriga tankar och bytt mellan hög energinivå och megatrött. Jag hade inte alls planerat att träna idag, utan hade inbokat en vilodag. Men efter en lång natts sömn utan att egentligen sova bra kände jag att jag behövde komma iväg och rensa skallen lite. Hängig, seg och opepp. Det kändes inte alls som mitt rätta jag.
 
 
Min medicin blev 20 minuter löpning, 15 minter crosstrainer och några intervallomgångar. Mina intervaller fick idag fokus puls som jag byggde upp genom att varva 50 sekunders arbete med 15 sekunders vila.
 
1. Utfall med bakfoten på stepbräda och framfoten på en balansplatta. Byte av ben efter 25 sekunder.
 
2. Burpies med upphopp på stepbräda
 
3. Rodd med kettlebells. Blandade breda och smala rodd.
 
4. Djupa gränselhopp på låda. Djupt ner med baken på lådan för att sedan hoppa högt upp med en viktplatta i famnen.
 
 
Efter gymmet var jag som ny. Det är lustigt det där med träning - ibland tränar jag för kroppens skull och ibland för sinnet. Gick hem, duschade, lunchade och tog en fika i kvarteret med tillfrisknade A. Middag hemma i all enkelhet framför en bra serie. Jag fick välja och då blev det köttbullar och hemlagad potatismos tillsammans med brunsås och rårörda lingon. Det var svaret på alla mina begär och precis allt som kroppen vill ha efter en träningspass. Eller för att citera sambon min:"Kött, sås och öl - det är grejer det!".
 
 
En ny dag med nya tag. Jag hatr haft en mycket mysig lördag med museumbesök, långfika och slapptid hemma. A har börjat bättre på sjukan, vilket självfallet bidragit till dagens nytändning.
 
Fördelen med att vara vuxen är att en får välja precis vad som ska intas till middag. Om vi vill äta scones till mat - ja, då gör vi det! Jag är helt ny på det här med glutenfritt bak, men tycker samtidigt att det är kul att jobba med nya recept och nya ingredienser. Inspirationen kommer ifrån Annika Sjöös blogg som bjudit på paeloscones. Min variant är dock lite modifierad då jag bytt mandelmjölet till glutenfritt mjöl och med något mer salt. Det går naturligtvis att baka med vanligt mjöl också.
 
 
Glutenfria scones
1 ägg
2 bananer
2 dl glutenfritt mjöl
2 msk kokosmjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk salt
 
Blanda samman allt och dela upp smeten i fyra kakor. Grädda dem i ugnen på 200 grader i cirka 15 minuter.
 
 
Resultat? Riktigt goda! Vi gillade verkligen banansmaken som enligt A satte en lite "lyxigare" smak på brödet. Toppade bakverket med ost, smör, cream cheese och marmelad. Yummie!
 
 
 
 
I vad som är min hemstad sedan snart fyra år tillbaka befinner jag mig längre bort från större delen av min familj, längre bort än vad jag önskar. Men då och då påminns jag om vad jag har hemma i Umeå. Till exempel när jag varje dag traskar förbi den lilla butiken Syster Lycklig, då skänker jag massor av tankekramar till min syss. Och då känns en regning januarimorgon genast mycket bättre, och mina syskon känns plötsligt väldigt närvarande.
 
 
 
Jag försöker så ofta som möjligt testa de läckra och goda recepten som jag dyer på när jag är runt på andra bloggvänners sidor. Det är så lätt att det stannar vid att skriva en kommentar, men jag har nu gett mig katten på att faktiskt sno åt mig av inspirationen och fixa till det hemma.
 
Något som jag länge var sugen på är frörika knäckebröd som bakas och fotas runt om på bloggarna. Det finns en uppsjö av recept och alla verkar toppengoda och innehållsrika. Just nu passar det extra bra att söka inspiration då jag har fått nya kostråd av min läkare att dra ner rejält på gluten. Igår testade jag därför äntligen ett fröknäcke från Marias blogg som passande nog var fritt från mjöl (och LCHF-märkt).
 
 
Resultatet? Himla gott! Även om mina nog blev lite tunna och därigenom "sköra" så mumsar jag i mig brödet som en dammsugare. Marias recept hittar du här. Min enda förändring var att jag bytte sesamfrön mot solroskärnor samt att jag valde attanvända pumpafrön.
 
Så, bloggvänner, fortsätt dela med er av era härliga recept. Vi andra ser och inspireras!
Jag och min pojkvän har skapat en alldeles egen jultradition - vi äter palt på trettondagen. Jag vet egentligen inte hur det kommer sig men nu har vi gjort det fyra år i rad och det känns för gott för att ändra på. Som norrlänning bankar mitt hjärta hårt för palt och även om jag inte fått hemlagad palt i mitt barndomshem har jag tagit med mig palttraditionen ner till Stockholm. Och oj, A älskar det!
 
Det finns många läror när det kommer till palt. Jag har alltid gjort mina med köttet på sidan. Anledningen är att jag tycker att det är lättare att få palten att hålla samman, samt att jag tycker bättre om att få köttet knaperstek istället för kokt. Dessutom är det lätt för både vegetarianer och köttätare att äta samma rätt. Till palten äter jag alltid en bravariant av rårörda lingon, rivna morötter samt smör.
 
 
Palt
1 kg fast potatis
1 dl rågmjöl
2 dl vetemjöl
Salt
 
Morrötter
Bacon (går att utesluta för vegetariskt alternativ)
Rårörda lingon
Smör
 
Skala och riv potatisen fint. Låt den ståi en sil och hjälp till att krama ut så mycket vätska som möjligt. Blanda sedan ner mjölsorterna, lite i taget, tills dess att degen är fast (den blir dock inte lika "smidig" som en bulldeg utan kommer vara en aning kladdig). Rulla sedan klot av massan. Storleket är en smaksak men jag brukar göra mina så att de får plats i min slutna hand.
 
Låt palten koka ganska lugnt tills dess att de flyter upp till ytan och "lättar runt" i kokvattnet. Det brukar ta cirka 45 minuter beroende på storlek.
 
Stek sedan baconen separat och riv morötter.
 
 
Klart! Sedan är det bara att lassa på tills dess att det legendariska paltkomat infinner sig. Mmm...
Nytt år, nya mål. Jag har fem nyårslöften varje år. Mina löften ska fokusera på att tillföra något bra till mitt liv och ska fungera som en motivationsfaktor. De ska vara vettiga och göra att mitt kommande år blir bättre än året innan. Förra årets löften hittar du här. Och inte för att skryta men alla är mer eller mindre uppfyllda!
 
 
Vad gäller då för 2013? Jo...
 
1. Jag ska ta en till instruktörslicens inom en ny gruppträningsform. Roligt att utbilda sig, roligt att utvecklas och framför allt - underbart kul att instruera!
 
2. Jag ska förändra min arbetssituation. Att stressa mindre och lära mig koppla bort jobbet när jag är hemma är nödvändigt för att jag ska hålla under kommande år. Det här blir nog största utmaningen det kommande året, men är utan tvekan det viktigaste.
 
3. Jag ska ha en vegetarisk dag i veckan. Jag som tidigare varit vegetarian har kommit långt ifrån den vegetariska maten. Vegetarisk mat ärbra för hälsan och för miljön, därför vill jag ge mig detta löfte.
 
4. Jag ska lära mig baka smördeg. Det sägs vara bland det svåraste att få till inom bakning och det vore kul med en riktig utmaning.
 
5. Jag ska storhandla. Måste sluta upp med mitt småhandlande på den dyra närbutiken och börja planera mina matinköp. Det får ta lite extratid att handla men i det stora hela tror jag att det kommer ta kortare tid sammanlagt samt att jag sparar pengar.
 
Så. Nu är det bara att börja. Let´s do this!

 

Sista julgodisen som jag kommer bjuda på i år blir pepparkaksbollar a la LCHF. Dessa chokladbollar dukade jag fram på julen för alla de som äter specialkost, vilket är en del vid vårt julfirande. Inspirationen kommer ifrån ett recept pepparkakschokladbollar som jag fick av en kollega och en LCHF-variant på de klassiska bollarna. De är glutenfria, sockerfria och laktosfria (man kan undra vad de faktiskt innehåller...). Nu till kryddade jag dem med pepparkakskrydda, men det r självklart bra att göra dem utan kryddningen nu när smaklökarna börjar tröttna på julsmakerna. 

 
Chokladbollar a la LCHF med jultouch
100 g mjölkfritt smör 
1,5 dl kokosmjöl
1dl hackade hasselnötter
4 msk kakao
0,75 dl sukrin
Ev pepparkakskrydda
kokos att rulla i
 
 
Blanda allt och mixa samman smöret med de torra varorna. Forma smeten till små bollar och rulla dem i kokos. Låt de gärna kallt för att de ska hålla sig fräscha men plocka fram dem i rumstemperatur en stund innan servering.

God jul på er alla därute! Dagen efter dopparedagen, men definitivt en dag att fira i A:s halvbrittiska familj som vi firar med i år. Jag äter, myser, sover, umgås och strosar i vinterlandskap som bäst just nu. Sitter nersjunken efter juldagsmiddagen och jäser i mina fina raggsockar som jag fått i julklapp av en vän. Det är lustigt hur väl finklänning och sockar går ihop just på jul. Jag hoppas ni haft en lika fin jul som jag.

 
 
Jag kan bli otroligt trött på alla modebloggar, tidningar och snack om kroppar och skönhet. Jag skrev tidigare om detta på min dåvarande blogg och länkade till en hemsk artikel på det från Sofis mode. Vi ska enligt henne fråga oss vem som passar bäst i klänningen. Varför ska vi göra det? Vad är syftet? Är det inte bättre att bara konstatera att båda kvinnorna bär upp klänningarna och är grymt snygga? Nej, istället för att berömma och backa upp varandra ska vi lära oss att jämföra, kritisera och rangordna. Det här är typiskt! Det är är bara ett av många exempel på tillfällen då kvinnor och tjejer upmanas att utvärdera, jämföra och kritisera varandra. Jag hittar fortfarande exempel på detta regelbundet, nu senast i Damernas värld. Det här sänder ut helt vrickade signaler! Jag hade ju hoppats på att vi kommit längre än så här.
 
 

Hello, var är systerskapet? Kan vi inte komma överens om att vi alla duger?

Påväg hem mot Sverige igen efter en oerthört lyckad resa. Jag fick med mig en liten present till mig själv som jag länge drömt om - iPad! Jag som alltid snor åt mig A:s padda när jag ska surfa, blogga, boka, titta... Det kändes helt klart dags att skaffa mig en egen. Tänk vad uppdaterad jag ska hålla mig nu på alla era grymma bloggar där ute i cyperspace. Tjoho vad jag är glad!