Vilken toppenvecka det har varit! Almedalsveckan är verkligen något speciellt för den som gillar politik och samhällsfrågor. Så mycket intressanta människor, debatter och seminarium över allt. Allt äger rum i det finfina Visby. Då jag försöker hålla den här bloggen fri från den del av mig som handlar om jobb och sådant kommer jag inte trötta ut er med mer detaljer. Jag ska dock avslöja att jag i år premiärade som talare på tre seminarium. Hur roligt som helst! Det var värt att fira tycker jag. På vägen mot färjan stannade jag därför vid min favoritglasseria i Visby, bara ett stenkast från båtterminalen. De har oändligt med smaker och till min stora förtjusning - massor av sorbet. När en inte äter laktos är en inte bortskämd med roliga smaker direkt och den här mjölkfria disken var därför ett litet paradis. En bägare med hallon- och turkiskpepparglass samt en vattenmelonkula tillsammans med varm vit chokladtopping fick avsluta min vecka.
 

Nu är jag hemma i verkligheten igen.
Eller verkligheten kanske är fel ord... Semesterlivet!
När jag är ute och reser gillar jag att ta med mig lite av känslan hem i form av ett minne. Även de mindre turerna förtjänar att bli ihågkomna hemma i vardagen. Som helgens resa till Orust till exempel då vi stannade till i Gränna på vägen hem och köpte på oss några sorter nytillverkade polkagriskarameller. Så fina att jag gärna låter de stå framme på vardagsrumsbordet för den stund då sötsuget slår till.
 
 
 
Livet i paradiset fortsätter. Vad sägs till exempel om den här utsikten från löprundan? Det var min första "riktiga" sträcka ute för året. Jag blir alltid lite nervös inför första omgången. Hur ska det gå? Kommer jag att fixa det? Har löparbenen kvar sin förmåga att nöta kilometer? 
 
 
Jag drog på mig skorna och sedan var det bara att ge sig av. För första gången testade jag att mäta upp löprundan med hjälp av GPS. Det blev 5 kilometer, en lagom första tur. Även om jag var peppad på att dra ett var till ville jag inte fresta på benhinnor och fötter alltför hårt i början. Avslutade med att spurta upp till utkiksplatsen för en stunds njutning.
 
 
Väl hemma i huset fortsatte jag med några omgångar intervallarbete. Det är lite ovant för mig att arbeta helt utan vikter eller redskap, men det är inget som inte går att lösa med lite fantasi.
 
1. Burpies
2. Armhävningar
3. Benböj med hopp
4. Fällkniven (som sedan övergick till omvända crunsches när musklerna blev trötta)
5. Bergsklättraren
 
50 sekunders arbete, med 15 sekunders vila emellan. Efter fyra varv var kroppen mer än trött och jag hasade in i duschen.
 
 
Annars då? Jo, livet här är extremt härligt. God mat, trevligt sällskap, sol och lugn. Ikväll väntar dessutom A:s pappas födelsedagsfirande med fest i huset, live musik, skumpa och käk. Jag vill aldrig komma hem.
 
 
 
När vi landade i Chicago påväg till Kentucky gick vi in i den här popcornkedjan Garrett som säljer smaksatta popcorn. Det var ju bara för vrickat för att inte pröva! A plockade ut en "mixed bag" men caramell respektive cheesepopcorn. Men...hmm...nej, det gick inte riktigt hem. Första popcornet var lite skojigt, andra var helt okej men de efterföljande blev bara för mycket. Hur som helst var det en rolig sak att testa och det är ju som man säger - ta seden dit man kommer.
 
 
(Som tur är använder de bara färska råvaror med hög kvalitet. Av smaken att dömma, tillåt mig att tvivla...)
 
 
 
 

Här kommer ett bildflöde från vår resa till Kentucky, USA, och vår thanksgivingmiddag. Det var riktigt kul att stå fem stycken svenskan och försöka tilllaga den amerikanska högtidsmaten och resultatet blev en rolig och himla god upplevelse. Vi åt oss till ytspänning och avslutade kvällen med att somna i varsin hög framför en film, mätta, trötta och belåtna.

 

 

Här har ni resultatet av svenskarnas försök att efterlikna den amerikanska högtidskalkonen. A gjorde ett fantastiskt jobb och köttet blev riktigt gott. Efter att ha frågat runt bland vänner och kollegor fick min svägerska veta att "home made stuffing" får man bäst genom att blanda en mix (hemlagad? Hmm...). Nå väl, inte oss emot som hade mycket annat att stå i. Himla gott blev det faktiskt! Till den serverades pressad sötpotatis och en tranbärssylt som min svägeska lagade efter receptet från en kollega. Det var något helt i min smak!

 

 

Efterrätterna är tydligen minst lika viktiga som huvudrätten på thanksgiving. Vi gjorde pumkin pie, köpte cheesecake av alla dess slag och massor av småkakor. Den stora upplevelsen var att baka en "dolly cake" där man varvar sötat kokos, choklad, pecannötter i ett färdiggjort pajskal. På toppen ringlar man kondenserad mjölk och sedan får allt smäla ihop i ugnen. Det var kul att testa denna "delikatess" men något söt för våra svenska magar.

 

 

En hemmagjort efterrrätt blev det i alla fall då jag fick frågan om jag kunde baka någon nötpaj. Det blev en pecanpaj som jag tidigare tillagat och som blev mycket poppis. Receptet hittar ni här.

 

Vad har vi nu lärt oss om amerikansk mat? Jo, det är mycket socker och det mesta smakar sött. Det är nötter i allt. Pumpa och sötpotatis är ett genomgående tema. "Home made" betyder oftast att en förpackning blandas med en annan.

 

Jag gillar den här högtiden. Det är ett tillfälle att träffas och fundera över vad det är som är viktigt i livet, vad man har att vara tacksam för. Sedan talar ju matbilderna för sig eller hur? Nästa år har jag därför bestämt att det blir ett thanksgivingfirande hemma i Sverige. 

En fantastisk thanksgivingdag och kväll avslutad. Vi avrundade kvällen med att gå en sväng i kvarteret. Amerikanarna vet minsann hur man julpyntar så att det syns. Varför nöja sig med blinkande lampor när det finns uppblåsbara lysande seriefigurer och robotttomatar? Och varför inte julpimpa brevlådan när man ändå är i farten? Enjoy!

Jag har många bilder på hela eventet men det kommer jag bjuda på när jag kommer hem och kan ordna upp alla på ett bra sätt.

 

Landade och trygga i Amerika. Så, direkt på förberedelserna inför morgondagen. "Någon som egentligen vet hur man får in fyllningen?".

Nu är jag hemma från en fantastisk långhelg i Istanbul! Jag hade mycket höga förväntningar på staden men jag måste säga att det trots det var över förväntan. Massor av kultur, vackra byggnader, roliga marknader, god mat med ett kebabutbud som aldrig kunnat anats, roliga sötsaker att pröva... You name it! Framför allt var det riktigt skönt att komma iväg tillsammans med A, traska runt på alla små söta gränder, strosa på bazaarer, besöka Hagia Sophia och Blå Moskén, umgås och bara lyxa. Ett superbra resmål för dig som gillar fart och fläkt, och som är sugen på att se något nytt och annorlunda.