En gnutta socker

Förra veckan lärde jag mig ett nytt begrepp – ”lustprincipen”. Ordet kom ifrån min psykologs mun när vi satt och pratade om vad vi prioriterar i livet*. Enligt henne handlar det om att låta lusten styra prioriteringarna i tillvaron, både i privatlivet och på jobbet. När det hopar sig med arbete och du har möjlighet att välja, ta då det som du känner att du har störst lust att göra. Om du vaknar en morgon och faktiskt inte har ork att gå på den där fikadaten, våga ställ in den.

 

Det här är något som jag vet att jag har svårt att göra. Mina planer har en lätt tendens att gå från något roligt till ett ”körschema”. Men när övergår en rolig aktivitet ett krav? För mig, som ibland är överdrivet produktiv och kontrollfreak, handlar det mycket om att våga släppa på planeringen och istället göra det som faller mig in. Min psykolog menade att det farliga är ofta inte planeringen i sig utan att det blir ett problem när planerna ska fullföljas oavsett humör, väder, pepp och andra händelser som ligger utanför vår kontroll.

 

Idag när jag kom hem från spexhelgen i Umeå kände jag mig glad och inspirerad, men mitt planerade träningspass kändes långt borta. Brist på sömn och alltför lite tid med A de senaste dagarna gjorde att jag istället ville njuta av en skön eftermiddag i solen. Och ja – jag gjorde det, jag lät helt och hållet lusten styra. Passet på SATS bokades av och inte blev det något rensande i förrådet eller helghandlande heller. Istället premiärade vi uteservering, strosade lite i området och slöade hemma. Ett litet steg för mänskligheten, ett rejält kliv för mig.

 Hur är du? Är du impulsiv eller planeringsfreak som jag?

* Varför går då jag hos psykolog? Som några läsare vet har jag länge brottats med en sargad mage länge och det är en symtom på en livsstil i alltför högt tempo. För att komma till rätta med stressen och min överdrivna vilja att alltid prestera max. Varför då dela med mig av en så pass personlig del av mig själv? Jo, för att visa att alla brottas vi med någonting. Ingen är gjord av stål och jag är definitivt inget undantag.