En gnutta socker

Igår hade jag finbesök på min cykelklass. Jag hade nämligen äran att få ta bästa Mari bland deltagarna. Det är en bloggerska som jag följt länge och som, liksom jag, älskar träning, kost och livets goda. Dagen till ära hade jag satt ihop en mix av mina cykelfavoriter från terminen som gott där I cry med Flo Rida, Jag kommer med Veronica Maggio och Titanium med David Guetta och Sia var några av låtarna som fick svetten att spruta.

 

 

Om jag ska vara helt ärlig så var jag faktiskt lite nervös. Lever jag upp till förväntningarna? Huu. Men väl på plats kändes allt så avslappnat.

 

Visst är det rätt tufft att det går att träffa människor via bloggvärlden? Där stod vi, två personer som aldrig träffats, men som fortfarande vet så mycket om varandra. Det är nästan som att man känner varandra. Fast ändå inte. Fast ändå. Det är väl ganska häftigt va? Hur bloggvärlden kan riva så många burar till annars okända människor och skapa nya kontakter med nya, härliga människor.

 

Tack Mari för att du kom och förgyllde min cykelklass! Det gjorde verkligen att jag öste på lite extra och att jag gick hem med ett stort leende från SATS. På återseende!