Kvinnors kroppar är under ständig, allmän utvärdering. Är en inte för tjock och slapp är en annan för spinkig och utan former. Oavsett vad matas vi kvinnor med en verklighet från barnsben - vi duger aldrig som vi är.
Våra kroppar är inte våra egna att rå om. Enligt dagens samhälle är det inte min sak hur jag ser ut. Nej, de är till allmän beskådning och jämförelse. Ta den här rubriken till exempel från veckans Nu. Jag menar, vad är det här?! Ärligt?! Så. Sjukt. Smaklöst.
Jag kommer ihåg när jag var liten och läste i Veckorevyn om olika sätt att "mäta" kroppen. Om du kunde lägga en penna under bröstet hade du per definition hängbröst. Om dina lår tog i varandra när du stod med fötterna ihop på golvet hade du för feta lår. Små, enkla test, och då visste du. Och visst testade jag. Jag ser framför mig hur jag och min bästis står, 11 år gamla, och betar igenom test efter test. Det är helt uppåt väggarna.
Det här finns överallt och det lever kvar och sprider sig i alla åldrar. Det finns på reklamskyltarna på busskuren, på TV och tidningar. Hur gärna vi än vill dölja det så finns även här, mitt i vår älskade bloggvärld, där vi mäter, jämför att värdesätter oss själva i förhållande till andras kroppar och prestationer. Bloggarna ger oss mycket positivt men då och då når de också till de där känsliga frågorna i magen.
Jag längtar till den dag då alla, han hon och hen, äger rätten till sina egna, hälsosamma kropp och bär upp den med stolthet och styrka. Våga, vägra vara missnöjd.
