En fantastisk thanksgivingdag och kväll avslutad. Vi avrundade kvällen med att gå en sväng i kvarteret. Amerikanarna vet minsann hur man julpyntar så att det syns. Varför nöja sig med blinkande lampor när det finns uppblåsbara lysande seriefigurer och robotttomatar? Och varför inte julpimpa brevlådan när man ändå är i farten? Enjoy!
Jag har många bilder på hela eventet men det kommer jag bjuda på när jag kommer hem och kan ordna upp alla på ett bra sätt.
Det är inte det lättaste att skramla ihop en handpenning till bostadsköp. Därför gillar jag A:s kreativitet. En lott, ett försök, ett öde..?
Äh, skrutt också, inga miljoner! Men det är som jag konstaterade; vi har alltför mycket tur i kärlek.
Det är så kul att få hälsningar från världen över, författade på plats med en sammanfattning över semesters guldkorn och med motiv från destinationen. Jag känner dock att man är alldeles för dålig på att skicka vykort nu för tiden och att tillfällena då det dimper ner ett kort i brevlådan är mycket sällsynta.
Jag har tio (!) syskonbarn och jag vill i alla fall att de ska få uppleva känslan av att få ett handskrivet och postat vykort. Dessutom ser jag det som ett bra sätt att påminna dem om att deras faster/moster tänker på dem även om vi ses för sällan. Självklart såg jag till att denna resa inte blev ett undantag. Fina bilder från stranden och vackra vyer över byn.
Kramar och hälsningar från faster/moster
Ser du vem som bor här?
Vem är flickan på taket?
Jo, Madicken såklart!
Mycket nöjda och
laddar redan för nästa år!
Titta vad jag får öppna varje morgon - en hemmagjord mistel!
Varje löv är en godis.
Tänk att choklad är så gott om mornarna..
Tack finaste syster!!
Varje år byter jag och min syster julkalendrar med varandra. Just så mogna är vi! Reglerna är enkla: Kalendern ska vara hemmagjort, tillverkad med kärlek och innehålla ätbara ting. Genom åren har vi bytt klädstreck, pyramider, julgranar, packethögar, nallar med packet – you name it! 
Bytet har dock nått till en ny nivå sedan jag flyttade till Stockholm. Vi är inte längre begränsade endast av vår kreativitet utan vi även måste tillverka något som kan fraktas via post.
Min kalender 2011 blev en julstrumpa med 24 stycken granna packet. Varje julklapp är klädd i en familjemedlem och den som river upp pappret finner en godis. Mycket klippande och klistrande, men ack så värt!
I söndags fick jag årets upplaga med posten. "Vadå för något?" Det får ni se under morgondagen…
