Ibland behövs det en paus. Den här helgen skulle vi egentligen vara i Malmö och hälsa på våra vänner men det blir inte alltid som planerat. Det toralt körde ihop sig. Listan med allt att fixa, från att greja med segelbåten till vårstädning av stugan, bara växte och låg som en tung sten på ryggen. Det här samtidigt som både jag och A haft en stressig tid på jobbet och varit uppvarvade om kvällarna. Inte bra. Vad gjorde vi då? Jo vi ställde helt enkelt in. Det blir för mycket ibland och då måste man skala bort i aktivitererna, även det som är som roligast.
Nu tillbringar vi istället en långhelg i A:s stuga utanför Norrtälje. Bara vi och lugnet. Här låter jag pulsen sjunka och sinnet komma till ro. Kylen är full med god mat och i väskan ligger mjukisbyxor och nya Wellness-tidningen. Vårstädning och båtfix i sakta mak väntar, kombinerat med sovmornar och sol. Så gott jag mår just nu.
Förra veckan lärde jag mig ett nytt begrepp – ”lustprincipen”. Ordet kom ifrån min psykologs mun när vi satt och pratade om vad vi prioriterar i livet*. Enligt henne handlar det om att låta lusten styra prioriteringarna i tillvaron, både i privatlivet och på jobbet. När det hopar sig med arbete och du har möjlighet att välja, ta då det som du känner att du har störst lust att göra. Om du vaknar en morgon och faktiskt inte har ork att gå på den där fikadaten, våga ställ in den.
Det här är något som jag vet att jag har svårt att göra. Mina planer har en lätt tendens att gå från något roligt till ett ”körschema”. Men när övergår en rolig aktivitet ett krav? För mig, som ibland är överdrivet produktiv och kontrollfreak, handlar det mycket om att våga släppa på planeringen och istället göra det som faller mig in. Min psykolog menade att det farliga är ofta inte planeringen i sig utan att det blir ett problem när planerna ska fullföljas oavsett humör, väder, pepp och andra händelser som ligger utanför vår kontroll.
Idag när jag kom hem från spexhelgen i Umeå kände jag mig glad och inspirerad, men mitt planerade träningspass kändes långt borta. Brist på sömn och alltför lite tid med A de senaste dagarna gjorde att jag istället ville njuta av en skön eftermiddag i solen. Och ja – jag gjorde det, jag lät helt och hållet lusten styra. Passet på SATS bokades av och inte blev det något rensande i förrådet eller helghandlande heller. Istället premiärade vi uteservering, strosade lite i området och slöade hemma. Ett litet steg för mänskligheten, ett rejält kliv för mig.
Hur är du? Är du impulsiv eller planeringsfreak som jag?
* Varför går då jag hos psykolog? Som några läsare vet har jag länge brottats med en sargad mage länge och det är en symtom på en livsstil i alltför högt tempo. För att komma till rätta med stressen och min överdrivna vilja att alltid prestera max. Varför då dela med mig av en så pass personlig del av mig själv? Jo, för att visa att alla brottas vi med någonting. Ingen är gjord av stål och jag är definitivt inget undantag.
Hemma i verkligheten igen. Ni vet den där gamla resereklamen om att ”känslan sitter kvar länge”? Precis så är det om en ger sig katten på att behålla feelingen. Utanför kontorsfönstret är det 8 minusgrader men här inne hos mig är det vårkänsla när jag intar mitt stadigare mellanmål. Idag lyckade jag med naturellyoghurt, banan, glutenfri granola, kanel och lite färska jordgubbar.
Ska vi nu gemensamt hålla tummarna för att vårvärmen kommer snart?
Tackar solen i Karlstad för denna gång. Påväg hem till verkligheten efter en kort men aktiv vistelse hos mamma. Förenat nytta med nöje och har till och med hunnit träffa den äldre skaran av syskonbarnen. Familj är bra. Miljöombyte är bra. Spontana infall är bra.
Nu mot Stockholm!
